Nästan ett marathon | Mer om mannen, loppen och prylarna

Publicerad 2011-11-03, 17:58 av Kristian

Åland Marathon: The Story

Förra året hade jag startnummer 18, i år blev det 14. Årets mål var att nosa på en tid under 3:45 så starttempo fick bli 5:15.

Första halvan av loppet var mest en transportsträcka utan några större problem. Jag hade en liten fight med en äldre man (H60, tror jag) som inte riktigt ville släppa förbi mig, så vi följdes åt i ca 25 km.

Strax innan vändningen mötte jag Kent, som jag åkt till tävlingen med. Det var skönt att inte vara för långt efter honom. Han siktade trots allt på en tid under 3:30. Precis som förra året fick jag en kick efter halvmarepasseringen och de efterföljande kilometrarna kändes väldigt lätta.

Eftersom jag glömt köpa geleér och power bars innan avresa fick tax freens portionsbitar av Snickers fungera som extra energi. Totalt fick jag i mig 4-5 under loppets gång.

Kramp har varit mitt stora problem vid tidigare lopp. Därför bestämde jag mig för att ta lite extra salt innan jag passerade 30 km för att försöka fördröja krampkänningarna. Jag hällde i mig en halv påse salt (från en känd snabbmatskedja) i samband med en vätskekontroll.

Saltet och saltgurkan som serverades vid de två sista vätskestationerna verkade göra susen. Jag kunde nästan springa hela sista milen av loppet utan någon kramp alls. De 4 sista kilometrarna var väldigt sega. Fötterna kändes som köttfärs och tröttheten i benen gjorde att jag inte riktigt orkade hålla tempot. Jag tog mig till sist i mål på 3:46:42.

Detta är mitt första marathon som jag faktiskt är helt nöjd med när det gäller genomförandet. T.o.m. återhämtningen verkade fungera bättre än vanligt. Vänsterfoten tog mest stryk p.g.a. den sluttande landsvägen och är fortfarande lite öm.

Min medlöpare Kent sprang för övrigt i mål på 3:26:48.

Comments
blog comments powered by Disqus