Mitt Stockholm Marathon - Gör om! Gör rätt!

Tillbaka i verkligheter igen. Dags att försöka sammanfatta mitt första Stockholm Marathon.

Innan loppet
Jag blev magsjuk några dagar innan loppet, men lyckade ändå repa mig hyffsat innan den stora dagen. Uppladdningen blev m.a.o. lite bristfällig, men det var bara att gilla läget.

Första varvet, 17 km
Jag tog det lugnt i starten och hängde på 4,00-farthållaren första halvan av varvet. Västerbron sprangs kontrollerat utan att trycka på. Varvet avslutades med en energigel. Allt gick som planerat. Det lutade åt en sluttid runt 4 timmar.

Tid första milen: 56:41, andra milen 56:14.

Andra varvet, 25 km
På Gärdet, efter halva loppet, tappade jag all energi. Började känna mig lite yr och vid Kaknästornet kom krampkänningarna på framsidan av vänster lår. Jag anade att jag kanske druckit för lite under det första varvet och tog 2–3 muggar med sportdryck följande vätskestationer. Krampen blev värre och jag var tvungen att börja gå långa sträckor. Jag var riktigt förbannad på mig själv och hade långtgående planer på att bryta loppet.

Krampen växlade från ben till ben, från framsida lår till baksida lår. Inga “Heja Skägget” kunde hjälpa mig i detta läget. 4,15-gruppen passerade mig vid Skansen och 4,30-gruppen på Norrmälarstrand. Jag tog mig till sist i mål på 4:32:31.

Note to self: Ta aldrig Energy Bars under ett lopp. Du gillar dem inte. Skippa även varma drycker som buljong eller varm saft.

Efter loppet
Hade ingen större aptit när jag kom hem, men försöker ändå äta lite. Ville äta en massa onyttigt dagen efter, men magen sade stopp. Kände mig trött och grinig hela eftermiddagen.

• Bra arrangemang. Allt flöt på bra trots att det var många deltagare.
• Jag tog mig i mål, inte på något ärofullt sätt, med ändå.
• Magen höll och jag slapp bli känd som den nya bajsmannen.
• Batteriet på min HTC Hero räckte hela loppet och mer därtill, trots att GPS:en fick jobba konstant.
• Jag kommer givetvis springa Stockholm Marathon även nästa år om inget oväntat händer. Gör om! Gör rätt!

• Tappade humöret under andra varvet och hade svårt att komma tillbaka.
• Kommer även tappa minst en tånagel. Inte så jättejobbigt egentligen, men lite onödigt.
• Tyvärr känns det som mitt löparknä gjort comeback.
• Vattnet var ljummet på de vätskestationer där man verkligen skulle behövt uppfriskande kall vätska.
• Mätningen av loppet slutade på 46,3 km vilket inte riktigt stämmer med den officiella marathonlängden.

Framtid
Nu får jag vänta och se hur knät känns när det börjat bli dags för löpning igen. Gör ett försök i helgen skulle jag tro. Jag kommer göra förändringar i min träning. Det blir definitivt mer intervall- och backträning i fortsättningen. Långpassen över 25 km måste också hinnas med innan ett marathon.

Till sist vill jag tacka min fantastiska familj som stått ut med mig den senaste tiden.