Jag bestämde mig redan i går när jag inte lyckades ta mig till kontoret p.g.a. snökaoset. Det var dags att testa knät och vad kunde vara bättre än att springa hem efter jobbet.
I morse kom jag, efter många om och men, till kontoret efter 1 timme och 40 minuters kollektivtrafikande. I vanliga fall tar resan 20 minuter. I min ryggsäck fanns löpargrejerna, min räddning från trafikkaoset.
Jag sprang hem på ca 45 minuter. Knät kändes ganska ok. Men det som var viktigast var nog att få uppleva känslan av frihet, glömma köerna och alla trängsel. Jag fick tillbaka lite motivation och blev påmind varför det är så jävla kul att springa.
