Det finns två typer av löpare. De som tränar i tysthet och de som är publika. Jag tillhör den senare kategorin. För mig är det enda sättet att behålla min motivation.
När jag satt mitt mål är jag tvungen att basunera ut det för hela världen. Vetskapen om att jag har ögonen på mig får mig att orka ta mig upp kl. 06.00 och bege mig ut på en runda. Precis så verkar Erik Hörstadius tänka när han skriver i senaste numret av Runner’s World om sina långsiktiga mål (nå en matchvikt under 100 kg nästa år och springa maran 2011 under 4.30). Han beskriver den yttre pressen från läsarna som en krydda.
I can run, but I cannot hide.
