Lidingöloppet under 3 timmar

Min Lidingölopps-strategi höll inte riktig. De fem första kilometrarna var mer kuperade än jag trodde och trängseln gjorde att jag inte hittade något riktigt flyt i löpningen. Det var strax innan Kyrkviken som man fick lite mer plats och kunde börja springa på lite bättre. Vid 10 km-passeringen var jag redan efter planen med ca 2 minuter och slutade därmed följa klockan slaviskt.

Den första gelen togs efter 15 km för att få lite extra energi inför berg-och-dal-banan som väntade. Jag gick i ett par av backar för att spara på krafterna och kände mig relativt pigg när jag nådde asfalten vid 20 km. Ner mot Grönsta gärde såg jag den absolut bästa skylten under hela loppet. Den sa kort och gott: KÖTTA!

Efter Grönsta backe flöt de på lite bättre igen, men jag kände att framsidan av mina lår hade tagit stryk i alla branta nedförsbackar. Första delen av Abborrbacken var riktigt seg att ta sig uppför och strax därefter kom krampen.

Jag lyckades i alla fall få till en liten spurt den sista kilometern och kom i mål på tiden 2:56:08. Ett helt ok långpass inför Åland Marathon.

Som lopp tycker jag att Lidingöloppet var riktigt trevligt arrangemang. Vätskestationerna låg bra placerade. Man fick sin saltgurka när man behövde den osv. En extra eloge till funktionärerna som tog sig tid, läste ens namn på nummerlappen och gav ett personligt litet påhejande när det behövdes.

Den enda smolken i bägaren var hemresan. Busskön var flera hundra meter lång och det verkade komma väldig få bussar. Dagen slutade med att jag och familjen fick promenera hela vägen till Ropsten.