42 km

Jag vill också åka Staten Island-färjan… New York Marathon… En dag måste jag dit. Frågan är när?

I går dök hashtagen #plankan upp i mitt twitterflöde. Via Webbtantens inlägg hamnade jag på MarathinMias utmaningar. Givetvis var jag tvungen att testa och dokumentera mitt söndagssunkiga plankanförsök.

Jag är ingen expert på plankan så därför undrar jag när domaren borde klappat mig på axeln för hängmags- eller bågrumpeöverträdelse?

Filmen går 4 ggr snabbare än verkligheten, 15 sek = 1 min.

I morgon drar Marathon.se:s träningprogram för Jubileumsmarathon i gång. Alla program startar stenhårt med vilodag.

Jag kommer snegla på 3.30-programmet, men inte följa det till punkt och prickar eftersom Paris Marathon ligger ett par månader innan. Om man utgår från mina långpass så ligger jag ca 8 veckor in i programmet.

Det pågår en ganska intressant diskussion på jogg.se om Anders Szalkais träningprogram. Anders själv har skrivit ett par långa inlägg som förklarat träningsupplägget. Vilket är extra kul.

Det var kanske inte jätttesmart att bege sig ut i skogen med tanke på hur vädret varit de senaste dagarna, men jag ville ha lite variation i träningen. Planen var att ta sig till Solsidan, springa Gröna spåret till Hellasgården och vidare till Bagarmossen. Jag hade ingen tidspress utan ville mest bekanta mig med terrängen.

Man var tvungen att ta det väldigt lugnt p.g.a. alla rötter och istäckta vattenpölar. Leden var ganska bra märkt till en början. Vid ett par korsningar var det lite oklart hur man skulle springa. Efter ca 5 km tappade jag allt fäste och årets första vurpa var ett faktum. Armbågen och höften tog den värsta smällen, men det var inga problem att fortsätta äventyret.

Ungefär halvvägt på Gröna spåret kommer man till en lite större väg som bara bestod av is. Markeringarna var borta och Google Maps fick hjälpa mig hitta spåret. Terrängen var mycket blötare på denna sträcka. Ibland brast isen på pölarna och skorna fick sig en kallsup.

Jag började följa några MTB-hjulspår och hamnade efter ett tag utanför min tänkta bansträckning. Lite förhastat bestämde jag mig för att gena genom skogen. Ett par snabba skutt in och jag stod med iskallt vatten upp till knäna som Bear Grylls i Extrem överlevnad. Det var bara att vända tillbaka, tömma skorna på vatten och krama ur strumporna.

Som tur var jag ganska nära en pendeltågsstation. Jag tog mig dig och åkte hem kommunalt. Passet blev ca 10 km.

Vad har jag då lärt mig idag?

• Glöm inte att packa med extra strumpor. Underställ hade jag med i ryggsäcken.
• Det krävs riktiga dubbar när det är halt i skogen. Mina Crossmax funkade bra för det mesta, men hade inget grepp när det var isigt.
• Trots allt detta är det jävligt kul och uppfriskande att springa i skogen.

Nu kommer det nog dröja några veckor innan nästa utflykt. Väder och humör får bestämma när.